paragraf 830421

Eller nåt, iaf en mini-turné!
I Torsdags bar det av mot Kungariket Kungsör! Haha
Det var mycket gemytligt att skåda drottninggatan, borgvik, ågatan, och mikaelas lägenhet bl.a!
Riktigt fullbordat var det inte i och med att jag inte stanna kvar för att joina hela ligan till logen i fredagskväll, men jag är säker på att det ges flera tillfällen till detta : )
Jag och Ida tog bilen och brummade till en bakfull Emelie i Örebro på fredagsförmiddagen, gissa om det var ett kärt återseende! Det smilet och skrattet har man saknat många gånger de senaste månaderna! Hon är helt enkelt en guldklimp.
Vi gjorde stan, fikade och tjattrade och hade hysteriska skratt-attacker! Haha.
Sedan har jag blivit skadad, ja inte fysiskt asså det räcker med kraterna på foten, nej utan jag har blivit något slags shopping-freak. Jag vet inte vem jag ska skylla på (för det måste man alltid ju) men närmast till hands ligger Håkan. Efter några månader ihop med den grabben så tror jag att man blir det. (No offence om du läser detta Håkan, det är snarare så att jag förstår innebörden av ordet shoppinglycka nu)
Jag köper och handlar för pengar som inte existerar! Man får inte, man har inga pengar, det är omöjligt.
Men sen så går man in i en affär och precis nästan allt är snyggt, så man provar och tänker ” det passar nog i alla fall inte” Jo, det är klart det passar. Sitter som gjutet. Skräddarsytt till mig. Fan! Då måste man ju.
Idag blev det inte bättre, jag och Caroline hängde med ut till Empas jobb och nu råkar det vara så att hon jobbar på ett köpcentrum. Då brann det i fingrarna och med mina svaga karaktär så gick det ungefär en kvart innan jag skutta ut från en affär med en påse i handen!
Det var ju löningshelg för alla andra, som tur är så har jag förstående vänner i Empa och Carro. Tyvärr har jag ännu mer skulder nu. Fan igen.Jaja, men jag har åtminstone snygga shorts, en fin gul klänning, en prickig top och en grå tunika som jag älskar!
Jaja, man lever bara en gång eller hur var det nu?!
Nej, nu ska jag sitta här och strecklyssna på favoritlåten Astair med Matt Costa tills Emelie kommer hem! Då blir det vin, fnitter och köpingsyran framåt kvällen! Guld!

See ya!
/S

Då kan jag börja skriva här igen! Vissa saker är inte till för föräldrar och syskons öron.
Resan har varit fantastisk, toppen, underbar… Ja, allt vad jag hade väntat mig!
När jag kommer hem från längre vistelser så lägger sig alltid en tomhet och viss rastlöshet över mig.
Så är det även denna gång. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med min tid, jag gör absolut inget vettigt av mina dagar men samtidigt så vill jag hitta på saker hela tiden! Det är en märklig känsla… svårförklarad.
Man är trött och vill inte träffa någon men ändå känner jag mig ensam och sällskapsjuk. Konstigt.

Igår träffade jag i alla fall massor av människor. Jag var på släktkalas. Hua.
50 personer i en och samma lokal som alla har frågor om vad man ska göra med sitt liv, utbilda sig till, om man har “fast sällskap” och i mitt fall, om man går regelbundet till någon församling.
Jag vet inte och ordet nej yttrade jag antal gånger igår. Dessutom har jag en ring i läppen, vilket jag fick höra var väldigt fult och till och med äckligt av vissa. Tur att man accepteras som den man är tycker jag… 
När det var som mest kris, snodde jag en snus av en vilsen kusin och sprang ut i bilen och satte mig en halvtimma för att andas.
Idag är jag trött och tänker spendera dagen med att organisera alla mina prylar och förbereda vilka saker jag ska ha med mig till linnégatan 52 om cirka 2 veckor. Ja just det, jag ska bo där i sommar! Jobba i svartedalen och bo med Håkan i Erica och Malins, kempegreit! Jag tror sommaren kommer bli riktigt riktigt bra!

På torsdag ska jag åka till Emelie, som jag saknat den bruden! Tjoho!