Fel Fel Fel
Ja det är fel. Sitter här på madrassen i mitt tomma rum, som om 6 dagar inte är mitt rum längre.
Det är som är fel är vad jag känner. Ju närmre resan kommer desto mindre exalterad blir jag. Klart det kommer bli fantastiskt roligt, men min vridna hjärna har redan börjat tänka på vad som komma skall. Vad är det som komma skall då? Just det, inget. Vad kommer man hem till? Arbetslös, bostadslös och livlös.
Och ja, jag har själv satt mig i den situationen. Varför då gnälla.
Jag fick mig en tankeställare när jag var i jkpg i veckan och träffa mina vänner. Alla, och då menar jag ALLA, har numer skaffat pojkvän, flyttat ihop och börjat diskutera överkast och färg på kakel i badrummet. Där satt jag och fick kommentarer som: “Du har bara haft otur med killar”, “Vi ska ta hand om dig”, “Var glad att du kan resa, vi är ju fast här och det är inte roligt det heller” (den sistnämnda kommentaren sas med ett gigantiskt brett leende och glittrande ögon - oj vad lessna och bedrövliga dom såg ut då)
Dessutom jagade mina drömmar mig värre än nånsin i natt. De driver mig till galenskap.
Vad som hade varit bäst vore om jag aldrig vaknat upp alls idag. Då skulle jag levt i min dröm.
Nädå, jag är inte bitter. Hur skulle man kunna tro det.
Eftersom humöret redan verkar förstört ska jag betala räkningar nu.
Hasta!
vilken klockren kommentar. Har själv suttit och tänkt på dig ganska ofta just nu, hur orädd du verkar, att bara ge dig hän åt alla äventyr. Både med för och nackdelar. Hade gärna velat känna mig wild änd crazy men men jag tar det i babysteps. Blir paris först sedan få vi se om jag å pelle kan hitta nån kompromiss mellan femstjärningt hotell och ett tält ute i skogen. Man blir fast när man hamnar i förållande och missar mycket, men så är det med allt, man vinner och man missar olika saker vid varje val. Själv känner jag att mycket går fort nu, åren går snabbt. jobbet rullar på jag har alltid gillat att ta den säkra vägen. Sköt om dig