paragraf 830421

Så skulle man kunna säga Goddag på finska kanske?! Vad vet jag, det är ett konstigt språk, jag fattar inte ett jota!
Nu sitter vi här på Helsinki-Vanda flygplatsen och vi är måttligt roade.
Vad kan man göra här då? Vad har vi gjort… låt oss se

* Shoppat loss i tax-free
* Sovit på obekväma bänkar
* Luktat på parfymer tills vi blev yra
* Ätit onyttig mat
* Druckit Caffe Latte
* Gått på toa 4 ggr
* Provat solglasögon
* Gått omkring och sett finska ut

Snart ska vi nog bege oss för att spela lite mini-mig! Sen om ca 3 timmar kommer Ida-Lainen och Jonas-Lainen då tänkte vi bege oss till närmsta ställe som serverar alkoholhatliga drycker. Här ska det laddas!

Nu har jag inget mer att tillägga.

I’m gone.

Hur roligt ser det ut?

Idag har jag inte gjort något. Inte ett dyft. Inte ens en antydan till ett dyft.
Jag sov länge och sedan har jag degat framför datorn så gott som hela dagen.
Jag har visserligen kollat på Prison Break, Michael är tillbaka i mitt liv igen. Men nu måste jag lämna honom, snyft.
He’s my man for christ sake!

Min bakfylla har 2 dagars fördröjning, det kan inte vara något annat. Jag hade frossa i natt och trodde jag hade blivit sjuk, men sen så när jag vaknade upp sen förmiddag så mådde jag relativt bra.

I lördags var det trevligt iaf! Folket dök upp hemma här och jag och Elin hade lagt upp den bästa spellistan på winamp.
Vi var kvar länge innan vi drog till sticky (någon som är förvånad?!) men väl där upptäckte jag att jag glömt mitt visakort (fortfarande någon som är förvånad?)
Jag trodde jag var smart när jag tog en kille i handen och stega in genom entrén, men han var inte på något generöst humör och där fick jag. Elin rädda mig halvt om halvt med 40 dineros, vart jag ragga upp de andra 20 till inträdet har jag inte en susning om.
Nåväl, inne på sticky var Elin borta och jag måste fått en crush på henne eftersom ja var väldigt bestämt på att hitta henne. Det gjorde jag inte, hon hade blivit utslängd helt oprovocerat (vakterna på sticky har ständiga pms-besvär)
Då började min sms-härd, stod i ett hörn och koncentrerade mig hårt på att träffa rätt knappar.
Uppenbarligen gjorde jag det, begav mot dojans och höll på att frysa ihjäl på vägen.
En kvart senare befann jag mig i sällskap med golvvärms-pojken. Han tyckte att man får skylla sig själv om man fryser när man har klänning och ballerina-skor på sig när det är minusgrader. Hmpf, har han aldrig hört talas om uttrycket  -  “Ska man vara fin…”
Donken-frossa på tapeten som jag avstod från eftersom jag var alltför upptagen med att ringa till objektet för min crush denna kväll. Elin ville inte alls prata med mig, hon var alldeles för upptagen med sin kronprins Haakon.

10 min senare befann jag mig återigen i duschen med det varma golvet. Golvvärme är underskattat.
Det skakades på huvet åt mig och han gjorde upptäckten att jag inte blivit någe normalare sen senast.
Iaf, dagen efter när jag skulle bege mig mot tattardalen så beställde jag en taxi. Trodde jag.
Jag beställde tydligen en radio till taxitorget. Haha.
När chaffisen sedan kom och hämta upp mig utbrister han, nämen hallå! Det är ju du, det är inte första gången jag hämtar dej här…
Lite genant kanske. Jag måste sluta jet-seta och börja åka kollektivt. Eller byta taxibolag.

Nu ska jag kolla in ett grey’s innan jag sover. Imorgon, ja faktiskt, åker vi till Thailand! Tjoho.

Ni ser ju. Elin was my girl.

För övrigt har jag jobbat i eftermiddag och då fick jag en utskällning för att jag frös och ville ha en långärmad tröja på mig. Sedan tyckte vederbörande även att personer med piercing inte passar för vårdyrket och krävde en motivering varför jag hade valt att ha ett hål i läppen.
Jag kan, utan att överdriva säga, att jag hatar henne.
Henne lämnar jag med glädje här i kalla, snöiga Sverige och åker och svettas in the land of thais.

Inspirerad av Håkan ska jag nu spana in säsong 3 av grey’s anatomy. Sjukt bra serie.

Give me some cred and comment!

Ja det är fel. Sitter här på madrassen i mitt tomma rum, som om 6 dagar inte är mitt rum längre.
Det är som är fel är vad jag känner. Ju närmre resan kommer desto mindre exalterad blir jag. Klart det kommer bli fantastiskt roligt, men min vridna hjärna har redan börjat tänka på vad som komma skall.  Vad är det som komma skall då? Just det, inget. Vad kommer man hem till? Arbetslös, bostadslös och livlös.
Och ja, jag har själv satt mig i den situationen. Varför då gnälla.
Jag fick mig en tankeställare när jag var i jkpg i veckan och träffa mina vänner. Alla, och då menar jag ALLA, har numer skaffat pojkvän, flyttat ihop och börjat diskutera överkast och färg på kakel i badrummet. Där satt jag och fick kommentarer som: “Du har bara haft otur med killar”, “Vi ska ta hand om dig”, “Var glad att du kan resa, vi är ju fast här och det är inte roligt det heller” (den sistnämnda kommentaren sas med ett gigantiskt brett leende och glittrande ögon - oj vad lessna och bedrövliga dom såg ut då)

Dessutom jagade mina drömmar mig värre än nånsin i natt. De driver mig till galenskap.
Vad som hade varit bäst vore om jag aldrig vaknat upp alls idag. Då skulle jag levt i min dröm.

Nädå, jag är inte bitter. Hur skulle man kunna tro det.
Eftersom humöret redan verkar förstört ska jag betala räkningar nu.

Hasta!

Jaha då, imorn it is. Ett år, det är inte illa, det är ungefär så länge som jag brukar ha ro att stanna på ett ställe.
Jag fattar inte… men den där krypande känslan av rastlöshet, oro och otillfredställelse infinner sig alltid efter en viss tid. Det är då jag packar mina grejer och provar lyckan på ny mark.
Zigenarblod? Ja det känns ju som det blir bevisat för varje gång jag bryter upp och beger mig iväg. En tattare helt enkelt. Mitt öde kanske är att gå omkring med vida kjolar och tigga pengar på gator och torg.
Nä, kalla mig tattare men vi behöver väl inte överdriva! Haha.

Om tio dagar vid den här tidpunkten så sitter jag och Elin uttråkade på Helsingfors flygplats och väntar in Bengan och Ida.
Igår när jag pratade med en vän på telefonen så sa hon att hon trodde att vi skulle splittras under resans gång och resa åt olika håll. Klart tanken slagit mig att det kanske kan bli så, men jag vettifan, jag tror ändå inte det. Känns som om vi är ett gäng som skulle kunna hålla ihop utan några större bråk och oskiljaktigheter. Jag menar vi stod ut med varandra i Funkan, dygnet runt i princip!

Återkommande oönskade drömmar förföljer mig för övrigt.  Om det inte vore för dom så skulle gamla känslor och minnen med all sannolikhet vara borta och glömda vid detta laget. Men icke.
Att fortfarande vakna upp på morgonen och sträcka sig efter din varma kropp… I’ts killing me.
Hur får man det att sluta?

Nu ska jag skringra mina tankar genom att sätta igång med resten av packningen.

Mitt vackra rum. Nu ska skiten i gamla banankartonger

Ja, det känns som det är många bollar i luften nu. Är det därför tiden går så sjukt snabbt kanske? Förmodligen.
Imorgon är det den 17 Feb och det betyder att planet till Thailand lyfter om 11 dagar! Gah!
Däremellan ska alla mina prylar hem till mamma och pappa. Kommer faktiskt inte bo kvar här när vi kommer hem, känns konstigt. Men det var det beslutet jag tog, och jag står fast vid det. Om det blir det bättre eller sämre? Who knows?
En sommar i jkpg är nog inte helt fel. Hösten? Nej, det kan jag inte ens tänka på nu. (fast jag gör det hela tiden andå…)
Mitt rum är en enda stor röra och den sprider sig till och med ut till vardagsrummet ( Sorry Elin och Sara…)
Grejer, prylar, lådor och massa skit. Man borde äga så lite som möjligt egentligen, eller så kanske man borde sluta flytta så mycket som jag gör. Undrar hur många gånger pappa hjälpt mig med det nu? Denna gången blir det sjätte eller nåt sånt. Tur att han har taskigt minne och glömmer hur jobbigt det är. Hehe.

Alla hjärtans dag har kommit och gått och den firades (om det överhuvudtaget är nägot att fira egentligen) med att Elin, Sara, Malin och jag åkte in till stan och mötte upp Håkan och Skur med fru. Ölen stod på bordet och biverkningarna av den smyg sig på sakta men säkert som alltid. Uppåt framåt var vårt nästa mål och våra tarmar suktade efter meeer. Klart vi skulle stilla tarmens behov.
Jag upptäckte även att jag har en telepatisk förmåga denna kväll! Lyckades med att mana fram ett sms till min telefon med de orden jag exakt ville höra! Sweeeeeet! Haha. 
Kvällen avslutades givetvis på donken. Där tappade jag min piercingkula tre gånger (!) Första gången i malins mat, andra gången på golvet i kön ( en “snäll” kille hittade den, efter att jag krypit runt bland gamla mosiga pommes frites ett tag, och som belöning krävde han en chili cheese burgare, Skandal!) 
och tredje gången så tappade jag den i slasken när jag skulle rengöra den.
Med piercingen på plats så bestämde jag mig för att avvika från frossandet och bege mig i västlig riktning.
Taxichauffören jag fick tag på hade nog köpt sin taxilicens på gekås i Ullared för x-trapris för han var totalt värdelös!
Han körde fel, han körde vilse, han svängde upp på en refug och han tyckte jag skulle ha vett att veta vägen dit jag skulle. (Är det konstigt att inte ha en aning om vart man ska åka? Han hade ju GPS för hela friden!) Jag blev arg och bestämde mig för att inte betala ett enda öre för att köra omkring i högsbohöjd och slösa dyrbar tid.
Stackars chaufför’n… jag skällde inte med måtta om man säger så.
Nåväl, framme vid rätt adress och med ett humör som hette duga så klev jag ur taxin inte en enda penning fattigare.
Jag mottogs med lite konstiga blickar och ett och annat garv. Sedan fick jag värma mina kalla fötter i den fina duchen med golvvärme. Tur det. Haha.
Summering? En ganska bra alla hjärtans dag för en gångs skull…

I helgen ska jag jobba, vilket känns bra. Jag gillar ju mina tokiga, förvirrade och dementa tanter och gubbar!
På måndag kommer Pappa Persson och hämtar mig och prylar, vi styr kosan mot Tidaholm.
Tisdag åker jag till Jönköping för att träffa Ramona med magen och Madde med brösten!
Och på onsdag så tar jag sista sprutan! Sen är det bara en vecka kvar… den kommer förhopningsvis fyllas med jobb. Behöver ju kosingen.

Nu är det dags för Persson att släcka lampan och samla krafter!

En väldigt söt Elias och en mindre fräsch moster.

Jag gillar Stockholm. Har nog alltid gjort det. Kanske ska flytta hit till hösten istället?
Hm… framtiden känns oviss, vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det faktumet.
På tal om framtid så ligger inte avresan så lång in i den just nu! Exakt 3 veckor! Sjuuuukt!
Jag har inhandlat en digitalkamera till resan nu, jag kände mig så stolt att jag lyckades bestämma mig. Fast Martina hjälpte mig iofs, Media Markt, ett bra ställe!
Jag hade tänktatt införskaffa mig en bra backpack-ryggsäck också men jag börjar tveka… Den var dyr och jag vill inte ta mer av mina thai-pengar.

Igår skulle jag åkt hem till gbg men jag kände mig risig så jag stanna, syrran betala biljetten
Städade deras hus igår, oj vad grejer dom har. Fick hjälp av Elias med tvätten också!
Han sover i soffan nu, vilket är ganska skönt eftersom det ger mig lite alone-time… annars får man knappt gå på toa ifred.

I helgen var det fest hos fredrik på söder! Martina och jag pallra oss dit och där var Ida, Mikaela och Malin redan. Sedan dök Calle med flickvän upp, Basse, André och en annan dryg snubbe jag allra helst glömmer… snobb!
Utgången blev sen och ganska lugn. Martina och jag åkte buss genom hela sthlm innan vi kom hem till henne kändes det som!
Resten av vistelsen har jag som sagt pysslat med att umgås med syster och familj!

Nu ska jag gå ner och äta mina GI-biffar!

My new camera!