paragraf 830421

Vilken helg. Jobbade först fredag och lördag dag/kväll och sedan var det fest i linné hos Erica och Malin på lördagskvällen. Åkte dit helt utan förväntningar och var extremt oladdad.
Där befann sig lite spanienfolk, Daniel Olson fyllde 23 så det firades. När det var dags för utgång var jag redo att kasta in handduken och åka hem, men icke.
Jag som inte har någon karaktär övertalades av några ivriga festdeltagare att hänga på ut en stund.
Vad som skulle varit en kort stund blev en väldigt lång stund. En väldigt väldigt lång stund.
Kom hem först på förmiddagen dagen efter…
Ja jag vet, allt spårade ur.  Efter att ha spenderat kvällen på Harrys (?!) Så tyckte Mette-Elin att vi skulle åka på efterfest hos några uppe på högsbohöjd. Killen som stod för denna eminenta tillställning kallades Turbo och bodde strax intill en moské. Han hade äggule-gul färg på sina väggar i sovrummet. Inte okokt äggule-gul, utan den där färgen som äggulan får när den har kokat.  Det tyckte jag och Mette-Elin var väldigt fult, och roade oss med att upprepa ordet äggule-gul! Det mesta kan bli roligt med ett par groggar innanför västen sägs det… hehe

Mette-Elin somnade mitt i alltihop i en soffa med ett vinglas i handen och hon och soffan var väldigt blöta sen. Hahaha.
Smeknamnet Mette-Elin myntades eftersom grabben som hon tyckte var sådär lite extra trevlig var väldigt lik Norges kronprins Haakon. Haha. Vilket par!
Jag satt vid ett barbord och pimplade rödtjut med två grabbar som kallades Turbo och Polly. Vi diskuterade hockey och att det är väldigt att gråta när man kollar på idrott. Trevligt.
Klockan sju på morgonen var vinaren tömd och framför mig dukades det upp öl. Jag var inte sen på att hugga in.
Idiotiskt att balja i sig alkoholhaltiga drycker vid den tidpunkten.
Mitt hår luktade gott och jag blev bara mer korkad och korkad.
Bestämde mig för att lämna Mette-Elin och Haakon i rummet med de äggule-gula väggarna och åka hem.
Kom inte riktigt så långt, lyckades med bedriften att ta mig Västra Frölunda. Fortsatte där min egen lilla efterfest i en dusch med golvvärme. Jag frös, okej….

Vaknade upp dagen efter och kände att jag inte befann mig i orten Fräschtorp direkt. Snarare Disgusting-ville.
Någon hade dött i min mun och en fågel hade byggt bo i mitt hår.  
Plockade upp Elin i en taxi på väg hem till tattardalen, hon var inte nykter än. Hon yrade om äggule-gula väggar och trodde jag skulle dö av garv. På vägen hem passerade vi moskén, vi dog en gång till av skratt.
Sedan dess har jag vart helt ockuperad med att må bättre. Är det åldern som gör att man blir bakis i 2 dygn numer?
Idag är det tisdag och jag känner mig äntligen återställd.

Snart ska jag gå ner till min kompis på champion-livs och köpa ingredienser till kvällens GI-middag.
Elin och jag kör på det nu. Sjukt vad mycket gott man får äta. Ikväll står det sydfransk fisksoppa med aioli på menyn!

Imorgon ska jag åka till Stockholm, ska bli underbart att träffa syrran och mina älsklingar. Elias har lunginflammation och 40graders feber… Stackars lille älskade söting.
Passande att åka denna helg eftersom det visa sig att Fredrik ska ha inflyttningsfest!
Kommer hem nästa tisdag och då börjar allvaret. Måste hinna med att jobba så mycket som möjligt innan vi åker ( 29 dagar kvar!!) sedan måste jag packa, pappa kommer den 19:e och hämtar mig och mitt flyttlass.
All tid däremellan kommer gå åt till att fixa saker inför resan samt att försöka umgås med vännerna innan man drar.

Oj… bäst jag börjar nu! Ska ringa lite samtal och sen ska jag laga mat a´la GI som sagt!

Tjo!

Oj, vilka glapp det blir mellan inläggen! De senaste tre dagarna har jag letat efter min usb-sladd till telefonen så jag lan lägga upp bilder i bloggen, men jag har fortfarande inte hittat den så jag skriver ändå nu.
Telefonen som inte mådde så bra senast, har nu återhämtat sig från sin tillfälliga sinnesförvirring.

Jag har har inte jobbat på några dagar nu, dåligt för ekonomin men bra för mitt usla sömn-mönster.
Har somnat innan tolv flera dagar i rad och vaknat vid nio-tiden. Greit!
Igår storstädade jag och Elin i lgh, hua vad smutsigt allt var.

Thailands-resan närmar sig! Om jag inte räknar fel nu så är det 35 dagar kvar! Jag har varit riktigt produktiv de senaste tiden och fixat försäkring, kollat upp eventuella resmål, införskaffat resapotek (jag shoppade loss på apoteket deluxe!), ringt samtal, gjort adressändring innan flytten och kollat upp en andra massa viktiga saker! Brrrra grejer
Online-shoppandet har spårat ur… iofs är det mest grejer inför resan, men det är väldigt lätt att bara klicka klicka klicka och sen när fakturan kommer så tänker man, Ojda…

Jag tänker mycket på hösten och planerar inför den, jag vill fara iväg, se saker, uppleva! Målet är inställt på Australien och magkänslan är grymt bra så fort jag tänker på det. Jonas känns given, likaså Empa och Håkan måste bara ändra attityd så kommer han vara kirrad han också Någon annan som är sugen kanske?
12 månaders working holiday visa, så varvar man att resa runt och glassa med att jobba lite här och där. It’s gonna be lovely!

Ikväll ska jag jobba men först ska jag kolla på mina nerladdade grey’s anatomy-avsnitt!

That’s it!

Jaja, men kul. Måste stänga av telefonen tror jag. Sedan klockan 03.25 inatt har den gjort uppror!
Då skickade den iväg en 4-sek svart video till en gammal arbetskamrat som jag inte pratat med på 1 år. Hur lyckas den med att spela in en video och sedan skicka den till någon på min telefonbok som börjar på M?
Sedan dess har den fortsatt med att sända cirka 25 tomma sms till folk i min telefonbok.
Trevligt när ett gammalt krog-ragg ringer upp och undrar vad jag hade på hjärtat klockan 07.27 en onsdagsmorgon…
En aningens genant kanske. Senaste timmen har jag vart tvungen att skicka massa, ursäkta-min-urspårade-telefon-sms. Varav flertal av dom kändes betydligt mer ångestladdade än andra. Shit.
Den ska dö. Dumma dumma dumma röda lilla sak.
Jag skyller allt på Pontus. Den extremt vältaliga och söta 3-säljaren som mer eller mindre tvinga på mig fanskapet med hans oemotståndliga charm.

Gah. Jag är sjukt trött, har jobbat natten men kan inte sova. Måste sluta jobba natt, hela min sömn blir upfuckad.
Måste först bara tjäna ihop mina pengar till resan.

Helgen som gick var för övrigt underbar. I linnéstan med bl.a Håkan, Erica, Jonas, Maria, vin, sällskapsspel, middagar, pubrunda, utgång, bestigning av ett mindre berg iklädd ballerinaskor, skedning, promenad och massa mys!
I bästa spanien-anda! Vi saknade dock några i vår skara.

Måndags var jag på hockey med Jonas Beeeeengtsson. Det hade varit klockrent om bara inte jag hade haft feber, ett gigantiskt munsår och om HV hade spöat dom svinen! Nu blev jag hånad av en nöjd Bengan som gotta sig i vinsten.
Men men, i slutändan tar dom hem hela skiten grabbarna från småland! Så jag kan bjuda bengan på denna

Nu ska jag, om inte sova, i alla fall stänga ögonen och vila.
Adios!

 

No longer a friend of mine.

Någon slags summering bör man ha. Dock svårt att knåpa ihop något som gör rättvisa åt detta året. I’ll give it a try anyway…

Som alla andra år så började även 2006 med månaden Januari.
Då flyttade jag till staden Göteborg och hade höga förväntingar på mitt nya liv. Jag började plugga på Göteborgs Universitet på socionomprogrammet. Sara, Elin och jag var hemma och pysslade mycket i vårat nya hem i tattar-dalen.

I början av Februari hade vi en gigantisk inflyttningfest som jag sent kommer glömma, alla var där. 
Jag började jobba extra på en förskola som städerska och vantrivdes. Kurslitteraturen, och särskilt Malcolm Payne, plågade mig och skolan var inte det jag hade förväntat mig. Ramona åkte till USA och Jennsine flytta in i hennes lägenhet.

Sedan kom Mars och vi var på konsert på trädgår’n och lyssna på I’m from barcelona. Jessica kom hem på besök från Spanien en kortis. Annars var allt mest en stor dimma, och jag log och låtsades att allt var bra. Paniken tog mig en vacker dag, och min säng var det enda stället jag ville vara på. Sjukskrivningen var runt hörnet och jag tog studieuppehåll.

I April fyllde jag 23 år. Hua. Jag åkte till Stockholm och mådde lite bättre hos min syster och hennes älskade ungar.
Jag träffade den långhåriga 19-åringen från jkpg och solen skymtade till bakom mina moln.
Min ärvda byrå från farmor började brinna på min födelsedagsfest. Vi firade genom att gå på bögklubb inne i stan.

I Maj sysslade jag mycket med att pendla mellan gbg och jkpg. Lyckan var helt enkelt lite lättare att förstå sig på där. Hemma i götet hade vi en otroligt lyckad Spanien-reunion i slottskogen. Tänk vad en flaska Fernet och två sugrör kan skapa gemenskap, kamratskap och glädje!

Juni kom, jag avslutade min sjukskrivning och började jobba i huskvarna på hederliga gamla patrull öster.
Tog mitt pick och pack och flytta in hos den tatuerade 19-åringen och hans 90-säng. Jag mådde bra. Gick på cocktailparty hos Alexandra och senare på kvällen friade en förfriskad okänd karl till mig på Karlssons bar. Jag tackade ja. Följde givetvis också Fotbolls-vm från tyskland och hejade så gott jag kunde.

Juli - månad och vädret var underbart, jag jobbade mest eller satt på en balkong på gräshagen, rökte, drack vin och snacka strunt. Känslor bubblade. Sara kom och hälsade på oss en helg, vi åkte till en stuga i Hjo och hade en underbar mini-semester. I slutet av månaden packade jag ihop mina saker och åkte tillbaks för att börja min karriär på svartedalens äldrecentrum. Jag saknade att ha någon hos mig efter många nätter av närhet i 90-sängen. Hämtade mig ganska snabbt och drog till Östersund, för att gå på Yran. Bengan, Sara och jag tog bilen upp där många välkända “spanien-ansikten” väntade. Ett särsklit välkänt sådant var lättare att se än vad jag trodde. Vi såg presidentens tal med mera och thåström-konserten skulle vart den perfekta avslutningen på hela helgen. Om bara inte ett träd hade kommit i vägen och jag stukat foten. Helgen avslutades istället på akuten med två avslitna ledband.

Augusti påbörjades alltså med min andra sjukskrivning för året. Jag hade ont i min fot. Gbg-kalaset kom och grabbarna från jkpg var och hälsade på. Vi såg Hellacopters och jag glömde bort min svullna fot och kryckorna flög. Jag sjöng och förträngde allt annat. När foten äntligen hämtat sig åkte Elin, Sara och jag till jkpg en helg för att parta loss. Jag kommer minnas den helgen mest som sista gången, mer behöver jag inte säga. Vi piercade oss jag och elin hos en lärling i jkpg. Aj Aj Aj.
I slutet av månaden bestämde jag och Elin att boka biljetter till Thailand, så det gjorde vi. Från 28 Feb till 28 April. Nu hade man något att se fram emot när hösten närmade sig.

Och det gjorde den, för helt plötsligt var det September och jag var mest utan jobb och gjorde ingenting. Fattig, uttråkad och frustrerad med ett hjärta som kunde svida till ganska ofta. Efter mycket funderande beslutade jag mig för att en flytt från gbg kommer ske strax innan vi far iväg till thailand. Det kändes skönt att äntligen tagit det beslutet.

I Oktober däremot jobbade jag extremt mycket och något liv förutom det såg jag knappt skymten av. I mina tankar låg jag redan på en strand i Thailand. Jonas, Ida, Carro och Håkan bestämmer sig för att joina oss till the land of thais. Jag jublade. Empa kommer ner och förgyller oss med 2 besök denna månad, och urspårning är alltid given då. På Sticky blir jag och Håkan utslängda och jag träffar min nya vän Jocke med kniven, som visa sig skulle bli en ganska kortvarig vänskap. Andra gången Empa kommer till oss i oktober misslyckas vi med att komma in på Nikola Sarcevic, och vi är mycket ledsna. Tur att det fanns något hette som Happy Hour i baren, vi försökte bota olyckligheten med starka drycker. Det slutade illa och inte alls särskilt happy.

November påbörjas och jag börjar jobba med att sitta vak över en gammal man som jag ser mycket gott i. Ordet, Va, har inte blivit använt så ofta nån gång innan. Jämt och ständigt var det - “Va? Va? Va?” och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det tycks även regna hela tiden i svartedalen i november, jag suckar och längtar ännu mer till 28 feb. Den 25 smäller det dock, fest på gång i tattardalen och Spanien-eliten kommer självklart. Sara och Elins födelsedagar ska firas. Bra avslutning på en grå månad.

Så inleds då den sista månaden på året, December. Den är mörk och det mesta i tillvaron känns också så. Jag jobbar och jag sparar, unnar mig inte så mycket och det känns okej med tanke på att belöningen kommer närmare och närmare. Åker till ullared och julshoppar med lillasyster, storasyster och en mamma. Det enda jag egentligen kostar på mig är Backyard Babies-konserten på valhall med syrran. Dregen är het och musiken klockren. Åker hem till mor och far över jul, pendlar mestadels till jkpg och jobbar sammanlagt 38 timmar och tjänar storkovan.
Mellandagarna är slappa och nyår i Örebro hägrar. Vad jag ska säga om det nyåret vet jag inte riktigt förutom att det var ett sånt där nyår som man tänker att nyår alltid borde vara. Champagne, tre-rätters, vänner, dans och musik. Vad som egentligen hände efter tolv-slaget är mindre viktigt och behöver jag inte skriva här. Det var ju 2007 då. Som jag för övrigt hoppas på ska bli dubbelt så bra som 2006!

Här kommer lite bilder från året som har gått, i en väldigt rörig ordning dock.

I’m from Barcelona (Trädgårn)                     

Niklas och Calle på efterfest hos oss     

 

Inflyttningsfesten 4 feb                                           

        

Östersund. Yran 2006

  

Sura miner efter Nikola-misslyckandet 

      

Empa efter en blöt natt med kennet.