paragraf 830421

Samma dag jag kom hem från Göteborg förra helgen så gick sladden till min dator sönder och nu går den inte att bruka mer. Känns mer värt att bara köpa en ny.
Sedan blev min telefon bortappad eller stulen denna helgen.
Det känns tungt får jag lov att säga.
Jag kommer på mig själv hur otroligt beroende och fäst jag är vid just dessa ting.
Pga av allt detta meck har jag inte kommit till att uppdatera, jag har febrilt försökt snika åt mig tid vid någons dator. Men det är inte helt lätt i detta kollektiv.
Sen är det inte så skoj att läsa en blogg full av massa egentligen värdelöst text och utan en enda bild.
Nu kan jag ju inte ladda upp en enda bild här.

Men i vilket fall somhelst så måste jag ändå bara få konstatera hur otroligt mycket jag saknar mina vänner hemma i göteborg och vilken fantastisk helg det var. Ja helt underbar med sol, parkhäng, balkongsnack, tårtkalas och såklart den makabra vårfesten! En av höjdpunkterna var ju givetvis Petterssons närvaro, god damn I missed that girl!
Tack allihop som var där och gjorde min helg!

I Oslo har nu en långhelg precis passerat, jag kan säga att den här måndagen verkligen behövdes för bara vila och återhämtning. Den har varit fylld med ö-utflykter, parkhäng, partaj hos Mari, mistade telefoner, en borttappad Jonas Bengtsson, massa deep-talk, söndagsmiddag och en hel massa spelande av Buzz!

Imorgon är det dags för tidlig vakt på jobbet, där jag ska agera en alert och lekfull dagisfröken!
Med andra ord är det dags för bingen!

Är det jag eller är det blog.com som suger? Antagligen är det blog.com.
Jag vill lägga upp en schysst youtube-video som jag ville dela med dere!
Trots åtskilliga försök att verkligen sätta sig in och försöka luska ut hur det fungerar så har jag inte lyckats.
Just nu är jag en aningens för trött för att ens jaga upp mig. Men ska man behöva byta blogg bara för att kunna lyckas med detta till synes omöjliga moment? I am lost.

Just nu så snurrar det rejält uppe i skallen, mina ögon är som små streck och fingrarna vill inte lyda mig när jag ska stava rätt.
Tyvärr gott folk så tror jag att jag ger upp och nöjer mig med denna odugliga och totalt ointressanta publicering.
Drar täcket över huvudet och försöker glömma det helt otroligt pinsamma telefonsamtal som ägde rum lite tidigare idag. 
Jag ser inte, med betoning på inte, fram emot de eventuella följderna som det kan få.
Kanske dags att ta sig i kragen?
Imorn kanske, men bara kanske!

Ni som är i Götet, vi ses där imorgon afton! Då blir det lajbans i slottsskogen och sen vårfest på lördag!

Tjo! 

 

Packa, städa, fylla i timlistor, föra över pengar, lägga över bilder, tvätta, skapa ny playlist på mp3:n, duscha, skriva blogg…
Varför har jag inte lärt mig att göra saker i god tid? Då slipper man bli hyperstressad, oroad, glömma hälften och göra allt så mycket krångligare för sig själv än vad det hade behövt vara?
Suck. Det är en läxa jag aldrig kommer lära mig.
Jag är en obotlig “manana manana-thinker”, men ändå ligger jag här och har svårt att varva ner eftersom jag sprungit omkring och hetsat det senaste två timmarna. Dessutom drar jag ner de andra i min omgivning i träsket när jag får små utbrott och börjar hetsleta efter skarvsladdar, platt-tång, nycklar, bankpapper och ting såsom livsviktiga hårsnoddar och ansiktsmasker. Allt ligger någonstans där de precis inte ska ligga när jag precis just behöver dom. Typiskt.
Bor man 4 pers i ett och samma rum är det lätt att några andra än jag just drabbas av allt mitt kaos.
Men men, nu så tror jag att jag har allt på plats inför hemfärden imorgon.
Det som inte hittats och redan packats ner i min välanvända resväska, ja det får jag helt enkelt klara mig utan!

Imorn skall jag kliva upp klockan 05.51. En väldigt icke-upphetsande tanke just nu.
Dags att släcka ner butiken för idag.

             Hemfärd imorn, såhär glad är jag för det! (I know I am a little bit ego…)

Jag undrar hur länge man får låta bli att skriva i en blogg innan den dör?
Har jag passerat det läget och begår nu ett misstag som skriver här?
Hm, det är svårt. Jag brottas som det är just nu med vad jag ska skriva.
Vad ska jag plocka ut som har hänt sedan jag senast satt här?
Massor, men egentligen inget viktigt.

Jag har i alla fall flyttat till Oslo. Här trivs jag relativt bra och vill inte påstå att jag är missnöjd på något vis.
Man jobbar, umgås med folk, går ner på byen och fikar, shoppar och man lever ungefär som man alltid gjort.
Det här pengasparandet går åt skogen och jag kan inte påstå att jag har varit aktsam med de slantar jag tjänat.
Men jag tänker såhär, man lever ju bara en gång och nästa gång man går förbi det där skyltfönstret så kanske dom där skorna man så badly cravar inte längre finns kvar. Go, Go, Go!
Varför annars ska man leva om man inte får köpa skor liksom…

För övrigt har jag hunnit fylla skrämmande 25, i samband med detta tyckte jag det var läge att plocka fram stickorna och börja sticka. Jag vet inte riktigt vad det är för något jag skapar ännu, men till något kan man alltid använda en stickad bit till. Rumpvärmare en kall dag i parken? Ja, jag vet inte. Men skoj är det!

I helgen bär det av till götet för att gå på vårfest och skoja loss! Det tror jag kan bli en succé!

Ska göra ett gott försök till att hålla denna blogg vid liv i fortsättningen!

Som avslutning så får ni en bild på hur jag bor i min lilla hörna här på schleppegrellsgate.

                                                                Det är inte stort, men det är litet!

Go Oslo Go!

På måndag bär det av, jag och Erica tar en expressbuss till den norska huvudstaden!
Jonas “Bengan, Tattarn, Gluten” Bengtsson (kärt barn har många namn) har öppnat upp sitt hem för oss.
Jobb är på gång, får man hoppas i alla fall. Ser ut som om man kommer bli någon slags barnehageassistent och ta hand om söta små norska guttar och jenter!
Sen blir det ändå sommar hemma i Sverige tror jag. Hösten bär på många goda ting!
Tänkte plugga till mina kurser på komvux, resa till dubai och vänta på mindre ting….

Nu ska jag iväg och fika med Jenny på Julius, sen väntar filmkväll i gustavslund med familjen wijk!

Jag målar min värld svart, för jag sörjer dig.
Min bästa vän.  

 

Tjo!

Efter ett längre uppehåll från bloggen så tänkte jag göra något slags upplivningsförsök.
Det har hänt massor sen sist och det är ingen idé att ens ge sig in på det!
Hemkommen från Brittania är jag i alla fall, och efter 3 veckor i tattardalen har jag nu packat in mig hos Josse och Pau istället. Planen framöver handlar om Norge på något sätt, jag behöver kosing!

Men, just nu är jag i Tidaholm och agerar kattvakt eftersom övriga delen av min familj befinner sig i arabland. Närmare bestämt Dubai. Broder med fru flyttade dit i höstas och självklart ska det hälsas på. En annan får allt se till att få ekonomin på rätsida innan det kan ske.
Har inte gjort så mycket, mest bara kopplat av och suttit framför brasan.. och tjae, datorn såklart!

Gårdagen spenderades med “svägerskan” Jenny, vi satt i timmar och bara snackade strunt och musik såklart (som alltid när vi kommer ihop)
Då kläcker Jenny, “Imorgon spelar Manne och Mickis på musikcafét!”
Emanuel är en gammal klasskamrat och vän till oss och mickis är hans lillasyster.
De har sina rötter i den amerikanska södern och deras far Rocky är Tidaholms enda cowboy!
Sagt och gjort så gick vi idag för att beskåda Lemongrass som de kallar sig. Här av rubriken på detta blogginlägg.
Det var så fantastiskt underbart magiskt bra! Det spelades banjo, mandolin, dobro, gitarr och Mickis har en röst som kan mäta sig med Alison Krauss och Eva Cassidy!

Jag blev helt enkelt så berörd och imponerad utav detta. Att jag kommit fram till vilken country/folkmusik och delvis bluegrass-sucker, jag är bidrar också. Det är underbart!

Här är länken till deras myspacesida, avgör själva!

http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=230189819

Mina favoriter är rocky roads och rubies and pearls.

Här kommer ett klipp från när de var med i country sm:

http://vids.myspace.com/index.cfm?fuseaction=vids.showvids&friendID=230189819&n=230189819&MyToken=5caaf5c1-a61e-46b9-bea1-21a74df6456f

                          
                 Syskonen Schmits som utgör Lemongrass
                                                                   

Att sova sig igenom denna månad skulle jag inte ha ett enda problem med.
Jobbet suger, ekonomin suger, munsåret suger, tattigheten suger, att inte ha en bostad suger.
September suger.
That’s it.

Hösten är verkligen här. Jag fryser häcken av mig. Finns för sjutton inte en enda jacka i denna stad jag kan köpa, antingen är prislappen inte i min nivå eller så finns det bara skit. Kanske ska sticka mig en mormorskofta? Haha.

Ja även om det är kallt ute så är jag inte lika kylig. Det här med att vara bostadslös kändes inte så chill som jag trodde.
Behöver nog en fast punkt. Får lösa situationen imorgon, såhär kan jag inte ha det.
Om 4 veckor bär det av, men det blir långa veckor om jag ska hålla på att tatta runt som en vante.
Jag har dessutom sjukat inatt, mådde inge vidare på jobbet och min kära kollega, polacken Gladun körde mig hem till Saras välkomnande famn, tack älskling.

Dagen har spenderats på staden med Sara, Nina och Therese. Vi åt fantastiskt god mat på en Thailändsk restaurang vid kungsportsplatsen, minns inte vad den hette, och notan var dyr. Härligt med lön! Om en vecka sitter jag väl räknar 50-öringarna och försöker skrapa ihop till en burk makrill och ett nudelpaket dock. Haha.
C’est la vie.

Dagens låt: Closer,  Nine Inch Nails.